Viktiga nyheter ni bör ta del av.

På grund av bättre layout, statistik och så vidare har nu bluesidebloggen flyttat.

blusajd.wordpress.com


är mitt nya crib.

Och orsaken till stavningen är att nån annan jäkel var före mig med mitt tilltalsnamn. Damn!

Ison, Fille och Håkan.

Innan spelade dom "En vän med en bil" på P3. Och jag började ju givetvis storböla. På det bra sättet dock. Med risk för att låta som en jubelpoppare så måste jag ändå få påstå att Håkan Hellströms musik tränger sig på mer än det mesta annat hos mig. Det är därför jag inte kan lyssna för mycket på honom; det blir helt enkelt för mycket. Han hittar alls ens svaga punkter och så känns allting så fruktansvärt nära. Så om vi ursäktar Håkan för "kom igen lena" - som jag inte riktigt klarar av - så tycker jag han har många trevliga poänger.

För övrigt känns min totala inställning till Sveriges Radio mycket bättre de dagar jag slipper höra Ison & Fille.

Men nej! Det var ju typiskt. Bara för jag skrev den meningen kom den satans låten som ett brev på posten! bläää.

Hela dan varje dag.




Inställda lektioner är icke av godo.

Ja du läste rätt. För som vanligt är man i skolan icke vetande om att lektionen vart inställd. 21.07 igår skickade skolan ut ett mäjl om detta, men trots anvisningen "berätta detta för era pendlande vänner!" så har man fått föga information. Kan inte bara universitetet börja kommunicera med sms? Ska väl inte påstå att jag hade gått och lagt mig vid denna tidpunkt, men man utgår ju inte från att föreläsaren ska fega ur i sista stund heller.

Istället får man hänga på biblioteket as usual, läsa DN och vara allmänt duktig. Rätt trivsamt ändå, jag klagar inte. Men lite surt är det. Sen ska jag dock äta hamburgare, har jag hört.

När man sitter såhär är det lätt hänt att man börjar läsa dom där nättidningarna, något jag inte brukar göra särskilt ofta. Men det är rätt hemtrevligt faktiskt. Tittade till och med på Smålandspostens sajt, där jag läste recensionen från gårdagens melody club-spelning. Stod att dom numera luktar scissor sisters, och det är faktiskt lite ledsamt. Tråkigt. Jag saknar dom gamla vanliga låtarna. Typ såna dom spelade på balders. Eller kanske snarare då på karloskardagarna när den konserten nu var. Men men.

Jag funderar på att bli funktionär på hullen i år. Nu när biljettpriset höjs till skyarna (ok, 1700 spänn) känns det inte mer än rätt att istället syssla med skräpplockning, visitering och annat mys. Sen om man har tur kanske typ Razorlight kommer. Eller Franky Lee, om dom nu eventuellt kommer råka vara något att ha.
Eller Sophie Zelmani vore ju trevligt. Fast hon kanske bara spelar i lador och sånt.

I vilket fall så tänker jag nog sätta mig ner och förkovra mig i den norska litteraturen nu. Ja alltså den är ju översatt och så, men ändock väldigt norsk.

Tur att man inte har stavningskontroll här på bloggen förresten, jag använder ju så många föråldrade ord jämt att det skulle bli rena helvetet att få tyst på den där kontrollen.
Som när jag skrev "ack så trevligt" på hemtentan. Kanske var lite fånigt av mig att försöka verka litterär på det sättet, men jag tyckte det passade.

Kaffe hade vart trevligt.

Driften.

Snälla någon, skänk mig ett hem i Los Angeles. Jag har nämligen återigen blivit drabbad av driften efter att få komma till californien och bara leva i mina flipflops utan vidare bekymmer. Orsaken till min desperation är tv-serien Laguna Beach, som egentligen är ett stycke tv utan någon som helst relevans, men som ändå lyckats få mig totalt på fall. För trots den meningslösa handlingen om 8 bratz som bara sysslar med BBQ 24-7 kan jag inte annat än tråna totalt. Tänk er bara: fri tillgång till starbucks, abercrombie, hav, solsken, swimmingpool, pannkakor, flashiga boutiques, fett kapital etc etc. You get the picture, dude! I vilket fall är jag som vanligt löjligt naiv, men jag måste säga att mitt liv har blivit lite trevligare sen laguna beach-weekenden (svengelska i sin bästa form) på mtv i helgen. Annars är jag mest bara i målartagen och funderar på att göra om saker. Frågan är vad, men man kanske kommer på nåt.

Hittade en så himla trevlig blogg igår med nån amerikan som typ har världens finaste hem.
Nämligen.

Är nästan på sånt humör att jag skulle kunna ta en prenumeration på typ "country living" just nu, eller möjligtvis bara en tioårsprenumeration på doggen. Saknar ju ellegirl också, fast jag vet att jag antagligen borde ha gått över till franska Vogue nu. Men jag känner mig bara inte riktigt sugen.
Tillsvidare tar jag countryhome av min mor och dricker varm choklad tror jag.

Idol-Ola och annat relevant.

Nu har jag äntligen skickat in hemtentan. Löjligt skönt. Jag har nu avklarat 20 akademiska poäng. Och det mina vänner, det är stort. Kanske. Det enda är väl att man kanske blir lite rastlös nu när man inte har nåt å plugga på i två dygn, men det kanske man kan leva med.

Nu till något annat. Nämligen kläder. Har inte köpt mig ett enda plagg sen detta år började! Och om det nu var stort att jag klarat av en termin på universitetet (grejen är att det går en massa stolpskott därute som också glider igenom) så är det ännu större att jag inte handlat kläder sen den 23 december 2006. Eller nej förresten, jag köpte ju ett par jeans innan nyår. Men ändå. Nästa vecka smäller det. Om jag inte är krum då vill säga. Att halta på stan är så drygt.

Mina planer rör väl sig främst om att köpa nya skor (nej, jag har inte gjort det än), jeans igen och lite nya skynken att drapera sig med.

Ikväll planerar jag mest att fortsätta släpa runt och antagligen äta glass. Kanske borde ta mig en titt på Ola Svensson när han ska bräka hos Settman. Vi satt ju trots allt bredvid honom på audition när vi var där med idol-kalle (*skryt skryt*). Då hade jag aldrig kunnat tro att han skulle bli en sån fjant. Hade egentligen tänkt lägga upp lite lyrics, men ångrade mig precis. Han är i vilket fall en stor klyscha, och att han var nominerad till typ samtliga rockbjörnor är ett för alltid olöst mysterium.
Ja huga!

Hellre postkodmiljonären.

Ola särskrev prinskorv på sin hemsida btw.

Veckans rapport.

För alla som undrar hur det gick med den beryktade operationen så gick det hela mycket bra.
Jag fick inte sövas på grund av att jag vart lite förkyld så istället fick jag en fet bedövning och blev förlamad i några timmar. Det var grymt obehagligt och inget jag rekommenderar. Att se sin fot högt upp i luften och tro den ligger ner var nog bland det värsta jag varit med om tror jag.

Däremot vet jag inte om det där knarket dom trycker i en ger så stor verkan egentligen.

Under operationen pratade jag med sköterskorna om dom trivdes med sin arbetsplats och hur många anställda det var på lasarettet. Vet inte riktigt varför jag skulle välja så mogna samtalsämnen. Sen pratade jag med läkarn som grävde om "house" också. Jag valde förresten att inte se operationen på widescreen. Det verkar äckligt.

Så ja, nu är jag mest allmänt krum om nån undrar men jag tänker sitta instängd och skriva hemtenta
ett tag till så ni lär inte se mig.

Andra orsaker att jag inte varit aktiv på bloggen på senaste är bland annat Stormen Per.

Arctic Shins and Babies.

Låt mig säga det: kuk. Nu har strömmen gått tre gånger medan jag komponerat genomtänka inlägg. Så nu skriver jag i word istället. Kanske mer att lita på. I vilket fall handlade det om de brittiska, alternativt amerikanska, band som numera finns överallt och som låter likadant. Jag tänker på dom som går i Strokes fotspår men som ofta låter ännu bättre. Jag tänker på dom som regelbundet blir hajpade och som får värsta försäljningssiffrorna trots dagens pirate bay-drabbade samhälle.

 

Innan jag presenterar de band i kategorin som jag själv är hyfsat inlyssnad på (i form av bilder med helt okej upplösning) tänker jag ge några kriterier för att få vara just ett sånt här häftigt band:

 

-         det får helst inte vara några brudar med i bandet

-         utan helst bara fula killar mellan 20 och 30.

-         eventuellt fulsnygga

-         men väldigt sällan någon som är snygg på riktigt. Det är okej, men ovanligt.

-         Snygga kläder, eller åtminstone typ och

-         Snygga skor.

-         markerade gitarrer

-         sångare med (helst) brittisk accent

-         Som sjunger sådär slängigt och rappt. Eller bara skrikigt och konstigt. Inte för bra.

-         Och så det där allmänna 60-talsstuket

-         Inte för rent. Varken kläder eller låtar.

-         Rent sound dock.

 

Okej, här kommer dom då. Först ut är the Kooks som ju är ganska hajpade just nu.

 

58618-106

Ganska stajlade, ganska poetiska.

58618-107

Nej det går ju inte ta miste på att det är äcklet doherty som sitter där
i mitten, alltså är det Babyshambles på bilden. Kunde likväl valt
Libertines, men ville inte överexponera den jäveln.

58618-108

The Shins. Töntiga som bara den.

58618-109

Arctic Monkeys är möjligen lite mer välfriserade men skillnaden är så att säga hårfin.

58618-110

Mina personliga favoriter Razorlight får avsluta kavalkaden.

Sist men inte minst en liten playlist för den som vill lyssna in sig:
razorlight - back to the start
babyshambles - pipedown
the shins - so says I
razorlight - america
arctic monkeys - when the sun goes down
the kooks - sofa song


Visst är Arctic Monkeys och Razorlight lite hårdare på sätt och vis, men det är ändå i princip detsamma. Förstör inte mitt resonemang.


Kasta skit.

Jahapp, så fick man reklam för viagra också här på bloggen.

I vilket fall: det akademiska språket går mig på nerverna! Klart att man ska skriva en snygg text fri från stavfel, särskrivningar och annat blaj, men att skriva en hel uppsats fri från humor eller åtminstone försök till klatschiga meningar, nej det tycker jag är att kräva för mycket. Okej att det ofta är fyndigt att skriva humoristiskt på akademiskt språk, men att man alltid ska få så jävla mycket skit för att man råkar använda ett och annat ord som inte passar sig är faktiskt hårt. I detta fall var jag inte ens skyldig till alla dessa ord, vissa av dom hade jag själv velat stryka, men hur hård ska man våga vara mot andra? Jag vill ju inte att någon annan ska peta sönder min text så varför göra det mot andra? Nej det är inte alltid lätt.

Och det värsta av allt är att ta skit för det man inte själv står för i ett arbete. Fy bövelen vad uppretad man blir när man får försvara allt.

Fördelen var väl att jag tror han förstod. Av någon orsak tror jag inte att läraren hatar mig.

Men ja, man minns ju lektionen när vi skulle kommentera ett utdrag ur RIFF (ett mycket sarkastiskt
inlägg om peter stormare minns jag att det var) och folk ansåg att det var ren skit. Det är då man vill skrika "läs nationalencyklopedin baklänges då om det roar dig mer!" men inte gör det för att det inte passar sig särskilt bra. Många här på universitetet är faktiskt pretton. Och det är säkert bra om man på pappret ska lyckas ordentligt med sina studier, men om man hittar mellanvägen där man inkluderar både välskrivna texter, humor, intelligens och ödmjukhet så måste det ju ändå vara ännu bättre. Nu blev det här lite flummigt tror jag men som vanligt tror jag ni som läst fattar poängen. 

Jag tror jag ska köpa ett par nya boot cut-jeans, faktiskt. Sved faktiskt att skriva det men jag tänker mig ytterligare ett par killjeans av Wrangler som jag trots allt trivs väldigt bra i. Tjej-boot cuts (vet inte hur det ordet ska se ut) är det nog ingen risk att jag köper eftersom jag tror man blir mobbad då. Grejen är att ingen fattar att det är killjeans ändå. Men det är bättre för psyket. Go with the flow hey ho typ.

Gårdagens gathering var underbart rolig förresten!

pussy?

Till alla som kommenterar mitt urgamla inlägg om Nalle i sitt stora blåa hus: jag följer inte programmet, jag tänker inte köpa prylarna på ebay och jag förstår att ni driver med mig.

Annars är det ganska random. Sitter på biblioteket igen, skådar en ful ryggsäck, väntar på maten och blir chattad med av en asiat som glömt logga ur. Det är det hela. Och igår satt jag och korrekturläste diverse texter i typ sju timmar och tog endast paus en enda gång för ett stycke gröt. Det var hårt, men nu känns det bra igen. Jättebra faktiskt. Det är nästan det bästa av allt med att plugga på universitet; man känner sig så fruktansvärt fri när man skickat in något av relevans. Så nu är jag tillfälligt fri. Från särskrivningarna framförallt. Oh god.

Och igår var så äntligen Victoria Silvstedt på Ett herrans liv, och ja, jag var mycket road. Antagligen för att repliker som "pussy?? HAHAHAHA" fortfarande dyker upp med regelbundna mellanrum i ens liv. Annars var ju kommentaren "chris, in med kuken!" den självklara höjdpunkten i programmet då jag genast relaterade detta till mig själv. Duh.

Och efter uttalandet "den är liksom en del av din kropp!" har jag idag tagit på mig min äckel-böc.
Modern tyckte det såg ut som BÖG. men ändå.

Ge mig thaimat. Nu.


Intressant.

Okej, så det bästa är alltså trots allt att borsta tänderna före frukost.
Nu vet jag.

Hybris är inget yrke.

Hybris är en jäkla krydda väl värd att upplevas. Och alla borde få uppleva ett stänk av det då och då. Mest för känslans skull, för att känna sig störst bäst och vackrast åtminstone för en stund. För att få glida fram i ett skimmer av härlighet och liksom bara få känna sig on top of the world och hey, I wanna conquer the world lite grann sådär.

Hybris klingar kanske lite väl negativt i detta sammanhanget, men jag väljer att använda det ändå. För i små doser är det helt okej. Om det bara går ut på att man bara kan få känna sig alldeles för bra när man fått en fin komplimang eller några goda ord strödda över sig så kan man få göra det. Det är man ju värd ibland.

Och att ge folk hybris genom att hylla dom (ärligt såklart) är också ett nöje. Om man får se hur den andra människan växer genom att man säger det man tänker på (men oftast inte vågar säga på riktigt) blir man ju glad själv också. En win win-situation helt enkelt.

Men sen finns det dom som antagit hybris som ett slags yrke. Typ howlin' pelle. Och en massa andra också för den delen. Inte för att det måste innebära att dessa i sitt privatliv är lika bäst osv men ändå. Det är ganska störigt helt enkelt. I och för sig kan jag tänka mig att det är det som är hela poängen, att störa folk som fan. För hatkärlek kan ofta bli framgångssagor har man ju förstått (crazyfrog). I vilket fall så känns det som om jag tappade tråden nu men jag blev lite inspirerad igår när det diskuterades lokala popstars och dess antydan till att arbeta som hybris-utövare.

Som sagt, jag tappade tråden så jag skippar hela debatten tror jag. Ni förstod säkert vad jag menade.

Och nej, gott självförtroende är det inget fel på, men hybris i sin rena form blir lätt en plåga för omgivningen.

"Hybris var inom grekisk mytologi att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna. Hybris kan då användas som en synonym till storhetsvansinne.  I det antika dramat utmanar ofta hjältarna den rådande rättsuppfattningen och gudarnas. Då begår de hybris och går oftast under. Ett annat ord för hybris är övermod och människan straffas när hon försöker göra sig till gudarnas jämlike. För att få nåd hos gudarna var man tvungen att förstå vad man gjort för fel, känna vördnad, fruktan och medlidande inför gudarna och på så sätt rena sin själ"

Ja man kunde ju inte sagt det bättre själv.

Skor och räkningar.

Här sitter man och läser om popularisering. Rätt skoj faktiskt. Och lyssnar på Nelly Furtado, något jag aldrig skulle erkänt för ett par år sen. Men ja, jag har också blivit smittad av All good things (come to and end) som alla andra. Frågan är då: ska jag eller ska jag inte köpa ett par nya skor idag? Saken är den att jag måste ha ett par minimala svarta ("vinter"-)skor typ inom det närmsta dygnet. Troligen blir det nån form av chucks som vanligt. Ska inte köpa svarta chux alltså, men kanske helsvarta eller nån annan kulör som kan matcha ens grå garderob. Känner mig ju numera utklädd i allt som inte är svart eller grått så... förutom när jag har pyjamas då, för då ser jag mer ut som en clown.

Hum blurk. Är lite uppretad på telenor idag. På mina sidor kan man ju skicka så kallade gratis web-sms. Då är det ju givetvis fasligt upprörande att se hur räkningen tickat tio kronor på två dagar när man skickat endast ett IRL-mähss. Fy fanken. Nästa månad ska jag fan bara skicka web-mäss och inte köpa nårra fler tamagotchi-spel. Pinsamt.

Och så fakturaspecifikationen som visar att jag skickat 72 sms senaste tre veckorna. När hände det liksom? Jag kanske har skickat 20 på sin höjd. Känns det som alltså. Uppenbarligen har jag tappat kollen. Jäjä.

btw, det där om att jag skulle äta en frukt om dagen gick åt skogen redan den andre. Har bara ätit en frukt hittlls i år och det är så himla dåligt av mig.

100 procent....?

Alltså ja, jag har skrivit en sida idag. Helt förslappat, eller hur? Gymnasiet var verkligen rena heltidsjobbet jämfört med det här. Heltidsstudier ÄR halvtidsstudier, och det borde nästan skrivas ut i katalogerna. Okej om man läser typ fysik på engelska el nåt, då är det säkert mer och bita i, men man KAN inte lägga 40 timmar i veckan på det jag läser. Eller man kan säkert, fast det är ju liksom ingen som gör det. Ingen alls tror jag.

Men som sagt; om man kanske skulle köra en testvecka (detta skrev jag typ i oktober också) och försöka heltid lite. I alla fall en dag kanske man skulle börja med. Alltså det har ju hänt att man pluggat heldagar typ tentaveckor och under grupparbeten, men det är ju ändå så jäkla sällan att det är löjligt.

Att se i schemat att man ska gå 9-12 och 13-15 nån dag är ungefär nästan det mest jobbiga som finns.
Det har hänt typ fyra gånger och har alltid slutat med att vi slutat minst en timma tidigare. Bortskämt bortskämt.

Ja man kanske inte skulle tänka så mycket på slappheten och istället fokusera på att det låter ambitiöst och duktigt och intelligent (ibland. egentligen inte när man läser media i andras ögon men ändå) att säga att man "pluggar på universitetet". Särskilt när man tillägger "ja jo jag började plugga direkt efter gymnasiet".

Men det är ändock ett faktum.

One apple a day keeps the doctor away!

Nytt år och nya förhoppningar. Inviger med Satanic Surfers idag. Igår blev det ju mest "let's pök" och "living on a prayer". Grannfesten alltså. Själv åt jag pizza och after eight.

Det där med nyårslöften har jag nog lämnat lite åt sidan. I och för sig ska jag nog satsa på att äta lite med regelbundet och bättre (klyschigt värre). En frukt om dagen brukar ju vara ett stabilt löfte. Julen gör ju att alla vanor går åt skogen, om dom nu inte gjort det redan tidigare. Tacka vet jag gymnasiet när man fick restaurangmat gratis. Nu har jag typ slutat med alla vanor som inte är lunch, och det skäms jag för. Men fudgen och mozartkulorna och det där är slut nu. Tur det.

Ett annat nyårslöfte är att jag MÅSTE plugga denna veckan. Kanske nästa vecka också, men framförallt den här. Om julen förstör ens matvanor så är det det minsta man kan säga om ens pluggvanor. Har helt hamnat ur gängorna. Drog förvisso mitt strå till stacken idag när jag tog mig igenom en tjugo sidor samtidigt som jag tittade på Jackass the movie. Tio av dom var om sovjets tv-historia så jag bläddrade förbi lite.

Har ingen abstinens efter skolan heller. Kommer väl vara ungefär sju pers på fortsättningskursen och det kommer bli seeeeegt. Men men, det finns ju alltid en liten demon att lita på.

Gott nytt.

Då får man väl säga gott nytt år då. Känner mig lite oinspirerad att skriva långa inlägg just nu, är väl vädret man får skylla på helt enkelt. Det har varit ett väldigt bra år på många sätt. Det tråkiga är väl att svarta klubben inte är lika samlade längre och att det liksom inte riktigt blir som det varmed den biten. Men det är väl så det är. I år kan det säkert bara bli bättre. Jag känner mig faktiskt lite blödig just nu. Satt precis och lyssnade på tomas ledin och uppskattade till och med att se bonde söker fru-andreas&jessica på söndagsbilagan. Det är väl helgkänslan som infunnit sig antar jag.

Får väl dela ut nårra awards också kanske:

årets låtar: going home - sophie zelmani, boten anna, as I lay me down - sophie b hawkins, just tonight - jimmy eat world, temple of love - BWO, legions unleashed - graveworm. (med mera då såklart)
årets tv: bonde söker fru givetvis.
årets fähst: får nog faktiskt bli förfesten hos the bachelorette i februari nån gång när alla var helt galna.
årets mat: kinamaten. för plötsligt känns det som om den finns överallt. alternativ vinnare får bli prinskorvarna på öland.
årets klädesplagg: svarta enfärgade h&m-linnen. trots att dom går sönder.
årets företeelse: tidelagssmileys av diverse slag. och "kladdizz".
årets blaska: doggen. haha.

Gott nytt år då suckers.

maj 2008
ti on to fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31